Att amerikanska arbetare inte får tag på jobb i industrins ”heartland”, för att de industriföretag som de med sitt arbete gjort rika, hellre utnyttjar billig arbetskraft i utlandet – en skandal enligt Trump:
”Mödrar och barn fångade i fattigdom i våra storstäder, sönderrostade fabriker, utspridda som gravstenar över vår nations landskap,..”http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4k8qo/trumps-tal—ord-for-ord.
Trump betonar den sociala misären i landet på ett sätt att man kunde mena att talet ska fortsätta med ”proletärer i alla länder förena er..”! Nej, amerikanska arbetares ”hard work” symboliserar ett USA vars ekonomi (tack vare deras arbete för kapitalet!), var överlägsen andra staters och därför blev en politisk och ekonomisk supermakt som saknar likar.
Nationen som ”Washington” har “vanvårdat” i åratal, måste bli ”Great” igen och då måste egoism och hänsynslöshet gentemot resten av världen få härska. Inomlands ska chancen att få jobb öka, för kapitalen ska stanna i landet och skapa lönsamma arbetsplatser. Klart att arbetssökande är beroende av att det lönar sig för företagen att investera! Trump lovar att den inhemska varuproduktionen ska få uppsving genom att 3 ¼ av alla lagar som reglerar affärslivet ska bort: 75 % av miljö – och arbetsskyddslagar och kontrollanordningar för produkter är överflödiga, för de lägger bara hinder i vägen för dom som vill tjäna pengar. Bolagsskatten ska sänkas, för skatter är inte bra för profiten!
Överallt i landet upptäcker Trump onödiga bojor som frestar amerikanska företag att helt opatriotiskt investera i utlandet, där maximal profit lockar. Konkurrensen inom landet är bara rättvis om kapitalförskottet är billigare än utomlands. Den amerikanske arbetaren ska äntligen få chancen att arbeta hårt utan att latino-immigranter får konkurrera om jobb med dem, för det är ett privilegium som endast amerikaner ska ha rätt till.
Sanningen är alltså, att kapitalets framgångar ska vara folkets och nationens räddning: för Amerika ska egentligen vara det största, mäktigaste och rikaste landet i världen! Löftet som den nya presidenten ger dem som gav honom sina röster i det avindustrialiserade ”Rustbelt” är alltså: mer friheter för kapitalet, mindre hänsyn till de svaga. På det viset kan Amerika bli ”first” igen.
Hela folkets president?
Att fastighetsmogulen och miljardären Trump identifierar sig själv som jämlik med de fattiga i landet brukar brännmärkas som hyckleri, men det är inte hela sanningen: bortser man från att proletärer bara kan livnära sig och sina familjer med att jobba för lön, och i stället firar deras framåtanda i konkurrensen om pengar, ser man ett människoslag som enbart förlitar sig på sig själv. Ett abstrakt synsätt som förvanskar den ekonomiska verkligheten till en dygd som som låter alla olikheter blekna bort. Då är Obamas sjukförsäkring orättvis, för varför ska en som är sysselsatt med sin kamp om livsuppehället betala sjukförsäkring för andra?
Ingen ska minsann få ställa sig mellan Trump och hans folk:
Därför bryter president Trump mot den demokratiska traditionen att vara hela folkets president, för de som kritiserar hans politik som folk-president är motståndare, inte patrioter. I denna anda bekämpar han demokratiska institutioner (rättssystemet i USA berättigar presidenten till mycket som inte gäller i europeiska demokratier) som sköter om rättssäkerheten (t.ex. domare) och skäller ut presskåren som granskar politiken, avskedar FBI-chefen och kommunikationschefen – de ska vara apparaten som står i vägen för folkviljan och dess maktutövare – så länge de inte fungerar som transmissionsrem för hans politik. Den ”pressure-group” Trump skapade i valrörelsen föreställer nu hans maktbas och han kommunicerar med den medelst Twitter, utan att använda gängse informationsvägar som TV och tidningar som för honom hör till det opatriotiska mainstream-etablissemanget.