Archiv der Kategorie: Konsumentmakten

Konsumentmakt

Rena kläder
Jämt och ständigt informeras vi om de oerhörda exploateringsförhållanden, under vilka våra kläder och annat vi behöver, tillverkas av globalt agerande multiföretag i världen.
Vi får veta, att arbetare och sömmerskor i textilfabrikerna i Bangladesh får en lön, som de inte kan leva av. Därför är de tvungna att arbeta 10 och mera timmar om dagen, tills de inte orkar längre – för att överleva sliter de sig bokstavligen till döds.
Egentligen kan var och en veta om, varför det är på det viset: Kapitalet utnyttjar befolkningens nöd. Det måste inte betala de fattiga stackarna mer; den som kräver mer pengar, blir avskedad och ersatt av den nästa – kapitalet hittar ju sitt mänskliga material i överflöd. V ilket livsuppehälle folk behöver, angår inte företagen. För dom här multiföretagen består världen av mer eller mindre avkastningsrika kapitalplatser, och om kostnadsfaktoren ”lön” är billigare någonstans, så flyttar dom företaget dit – och människor som hittills passade så fint i företagets kalkyl, står plötsligt inför tomma fabrikhallar, för att de – jämförelsevis – blivit dyrare. För att investeringen ska löna sig, så sparas det inte bara på lönerna, som man ser på fotografierna av utbrända eller exploderade fabriker. Där arbetas på trångaste rum, som värphöns i batterier. Av en enkel orsak: Ju fler arbetare/arbeterskor som får plats i ett rum, desto lägre fabrikhyra per person. Det är bra för vinsten. Dessförutom får man reda på, att arbetsskydd saknas, så att bränderna kan breda ut sig ohindrat och att detta förorsakar de många dödade och skadade människorna. Att spara på arbetsskydd – det är också bra för vinsten.
Det kan inte förbises: Att producera vinster har onda följder, som blir anklagade. Exemplariskt för detta, ett upprop från Kampagnen för Rena Kläder: ” Företag som H&M måste äntligen avlägga räkenskap om varför de har såna enorma vinster och ändå inte betalar existenslöner till leverantörernas anställda.” Företagen gör enorma vinster och betalar ”ändå” ingen lön som man kan existera på? Det drastiska faktum, hur kapitalisterna använder lönen som medel till sin profit, klarlägger inte något för anklagarna, utan att de ignorerar detta med det lilla ordet ”ändå”. De vill inte veta om den kapitalistiska räntablititetsräkningens ekonomiska logik, utan de betraktar den utifrån sin moraliska synvinkel och tycker: så där får de inte göra. Eftersom vinst och moral är två skilda världar, så bryr det inte företagarna, utan de håller sig till den gällande principen: att profiten ska växa. De som hetsar upp sig moraliskt , vill däremot inte lägga märke till motsatsen mellan arbetare och affärs-intresset, i stället menar de att företagarna egentligen skulle ha skyldigheten att ta hänsyn till människorna, som de utnyttjar för profitmaximeringen. Hur kommer de på den idee´n ?
Om man – innan man blir arg – menar, att företagare egentligen finns till för att ge folk arbete, vilket väl skulle vara en välsignelse i Bangladesh, för hur skulle folk annars få tag på pengar!? Den saken är klar: För de enorma massor av människor som hotas av hungerdöden, tycks det nog vara tur, om det kommer någon, som vill använda dem. Men han använder dem ju inte för att hjälpa dem ur nöden, utan han profiterar av att utnyttja deras nöd.
Men fair-trade aktivisterna vill ju också, att produktionsvillkoren ska ändras genom att konsumenterna ändrar på sig: konsumenten är skyldig till det onda, därför att dessa egoister bara stirrar på priset och springer efter billigvaror. I stället skulle konsumenten göra det svårt för företagen att bedriva en sådan för människan ovärdig produktion, genom att inte köpa deras produkter längre. Så klart: En sån ”makt” kan man visst inbilla sig ha som kund. Men om kunsumenten inte köper billiga kläder längre, så är han väl tvungen att köpa dyrare… Att bestämma sig för den friheten kan ju var och en göra. Men baksidan av den här friheten är ju att försaka. Ju mindre pengar man har i plånboken, desto svårare blir det att avstå från att köpa billiga grejer, fastän just detta skulle påverka de kapitalistiska gärnings-männen. O.k. – men var och en skulle ju kunna påverka handeln så som det är möjligt för honom, även om det är svårt , eller? Bortsett från att fair-trade-rörelsen inte kan bli en massrörelse ( det finns för många lögavlönade här också) – så ignorerar dessa med sin välmenande köpboykott, orsaken till att det överhuvudtaget finns billiga handelsartiklar.
Hur uppstår köpkraften, som genom vägran att köpa vissa varor, ska påverka företagarna? Det är inkomsterna som majoriteten av konsumenterna tjänar genom lönarbete. Och de löner som företagarna betalar är även i ”högavlönade” nationer knappt kalkylerade. För övrigt med tendensen, att jämna ut skillnaden med de s.k. ”låglöneländerna”. Konsumentens köpkraft är således beroende av företagens vinstkalkyl och tvingar därför vanliga konsumenter att ”spara”, alltså att ständigt tänka på vad de har råd med, att avstå från nödvändiga grejer när de köper en dyr sak och tvärtom. Och på grund av företagarnas vinstkalkyler växer armeen av människor som ”sparar”och avstår.
Och var hamnar denna köpkraft? Precis där den kom från: hos affärsföretagen. De konkurrerar om den begränsade köpkraft som de skapat själva, sänker sina produktionskostnader och erbjuder varorna billigt. De sänker inte priserna för att fattiga ska kunna köpa det som behövs; utan det gör de för att även tjäna pengar på de fattiga.
Om försäljningen av en handelsartikel inte avkastar profit, så blir den inte tillverkad – det måste ju löna sig! Därför finns det billiga tillverkningsplatser, som t.ex. i Bangladesh: för att dra till sig även den minsta köpkraft med vinst. De som utnyttjar textilarbeterskor i Bangladesh, gör detta för att kunna vinna fattiga köpare i hela världen. Och så finns det två utvecklingar som går hand i hand: växande fattigdom i de ”högavlönade” länderna och en discount – industri, som på grund av fattigdomen växer själv och på det viset använder de som är ännu fattigare i världen till sin tillverkning av billigvara.
Konsumenten, är som inkomsttagare och inkomstutgivare inte något annat än handelskapitalisternas profitkälla, och ska trots detta vara ansvariga för det som det kapitalistiska profitintresset håller på med. Just de ska avstå och på det viset kunna skapa en bättre värld! Är det inte tokigt?