Taste the Waste

Är det livsmedelsindustrin som producerar för mycket mat? Är det snabbköpen som beställer för mycket livsmedel? Hurdå för mycket?

Så många går hungriga i den bästa av världar. Om den mat som kastats bort skulle ha varit för mycket för de som svälter här i världen, är det ingen som vet: det var ingen av dem som blev erbjudna nåt av det. Frågan man kunde ställa vore väl om livsmedelsindustrin producerat för mycket för att snabbköpskedjor och detaljhandel skulle klara att sälja det.

I det här samhället måste investeringar löna sig för företaget. Betyder: utgifterna för produktion och försäljning måste avkasta en vinst som överstiger kostnaderna. Dessa måste vara så billiga som möjligt.

Då föredrar man att kasta mat och saker som går att använda eftersom det är billigare:

Att sortera bort skämda exemplar kostar ju arbete och lön, och då lönar det sig att slänga hela lådor. Livsmedel som inte uppfyller vissa storleksrestriktioner eller estetiska restriktioner kastas bort, för innehållet i varje låda måste vara homogent och innehålla t. ex. tomater av samma sort, typ, kategori och kaliber och måste vara enhetliga till färg, mognad och form. Böjda gurkor passar inte i raka packlådor och blir mestadels inte alls skördade: det skulle föra med sig höjda förpacknings- och transportkostnader. Transporten av bönor från Kenya medför risken att en del av dem redan har ruttnat när de väl kommer fram – de färska bönorna hade säkert smakat gott i ursprungslandet, men de är avsedda att exporteras. Brödhyllorna måste vara fyllda tills stängningsdags, annars går kunden till konkurrensen – allt bröd som inte sålts till dess slängs bort. När de nya varorna redan levererats till snabbköpen, kastas de „gamla„ varorna bort för de inte kan säljas längre etc.

Livsmedels“slöseriet“ må vara absurt med tanke på att alla ton mat som slängs, kunde delas ut i länder där människor hungrar. Men det som räknas är inte människors behov, utan den hårda grundval som gäller i det här samhället: Försäljning av varor ska avkasta vinst för livsmedelsproducenter och livsmedelshandel. Allt arbete och alla naturliga resurser som ingår produktionen är inte värda ett jota om försäljningen inte lönar sig.

Konsumentmakt

Rena kläder:
Jämt och ständigt informeras vi om de oerhörda exploateringsförhållanden, under vilka våra kläder och annat vi behöver, tillverkas av globalt agerande multiföretag i världen.
Vi får veta, att arbetare och sömmerskor i textilfabrikerna i Bangladesh får en lön, som de inte kan leva av. Därför är de tvungna att arbeta 10 och mera timmar om dagen, tills de inte orkar längre – för att överleva sliter de sig bokstavligen till döds. Konsumentmakt weiterlesen