Archiv für den Monat: Januar 2015

Läxhjälp!

1.

Jämlikhetens lag: om de som är olika behandlas likadant, så försvinner inte olikheten, tvärtom fördjupas den.

Alla elever ska lära sig lika mycket på samma tid. Så visst är eleverna jämlika! Men att varje barn behöver sin personliga tid att lära sig, för att de är olika som individer, det tar skolan inte hänsyn till. De elever som inte är så snabba som andra kommer därför efter i skolan. Därför är det ingen som överraskas av pressmedelanden som avslöjar att en hel del elever inte har tillräcklig kunskap i att läsa, skriva och räkna; att några lämnar skolan som analfabeter är heller inget nytt.

Det ändrar ingenting att barnen inte får betyg förrän i 6. årskursen: även om ungarna ännu inte märker något om den „osunda konkurrens“ de är utsatta för (ifau.se/..), så garanterar timplanen att alla måste hålla sig till den tid de har till förfogande!

Elevernas framgångar i skolan är helt enkelt beroende av hur mycket tid, pengar och „framgångs-orientering“ föräldrarna kan offra. I det här samhället har medborgarna nämligen olika tillgångar, och med dessa skillnader måste de konkurrera med andra om utbildning och jobb.

2.

Utifrån de olika socioekonomiska förutsättningar som elever har, är „ett av de viktigaste målen i den svenska skolan .. att erbjuda en likvärdig utbildning till alla elever oavsett social bakgrund och ekonomiska möjligheter.“ „Normerna för likvärdigheten anges genom de nationella målen.“ (Skolverket)

Samma möjligheter för alla att klara skolan – „dåliga förutsättningar“ måste då kompenseras med åtgärder som kostar staten pengar – vilket inte ska förväxlas med ett löfte om bra utbildning och ett bra liv för alla: I det här samhället ska inte alla ha samma ”förutsättningar” – tvärtom garanterar marknadsekonomins lag att den stora massan av befolkningen är beroende av att som löntagare arbeta för andras profit för att kunna existera. Vad är då skandalen i klass-staten Sverige?

3.

Att OECD har dömt ut de svenska skolorna på grund av de ständigt sjunkande PISA-resultaten, det är skandalen som skakar landet i dess grundvalar.

Svenska skolbarn har länge varit bäst i världen på att läsa, men sedan 2001 har läskunnigheten bland barn i årskurs fyra minskat i förhållande till Ryssland, Hongkong och Kina som alltså har fler läskunniga barn i samma ålder.“ (Wikipedia) „Svenska 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap fortsätter att försämras. Det visar resultaten från PISA 2012.„ (Skolverket)

Skandalen är att Sveriges elever hamnat så långt ner på skalan. Det är nämligen viktigt att „vi“ får en bra placering internationellt. Det är alltså mer som står på spel, än att alla ungdomar får med sig vettiga kunskaper i livet.

Fredrik Reinfeldt, M, tycker att lärarna ska vara mer tydliga om hur viktigt Pisa-testet är. – Jag tycker, för kommande gånger, att lärarna bör upplysa om att det här testet ligger till grund för hur Sverige kommer mätas och jämföras med andra. Det är viktigt att eleverna känner till det när de sätter sig ned och skriver, säger han.“ (expressen.se/nyheter/sa-tycker-partierna-om-pisa-undersokningen/)

4.

Även om man inte så omedelbart skulle kunna skryta med just 15-åringars matte-och läskunskap inför den internationella gemenskapen, så innebär det dåliga resultatet en deficit i den framtida konkurrensen. Även om Sveriges uppväxande generation som helhet inte alls kommer att behövas i konkurrensen om världsmarknaderna – den ska i alla fall stå till förfogande, kompetent och villig till allt, den ska vara flexibel och „just in time“ ha de kunskaper och färdigheter som arbetsgivare behöver just när de har behov av detta – de ungdomar som inte behövs till det, blir arbetslösa. Näringslivets räknekunniga elit har rätten att kräva det, för det är deras profit som står på spel:

Svenska företags konkurrenskraft är beroende av tillgången till framtida medarbetare med rätt kompetens och att kompetensförsörjningen fungerar. Kompetenta framtida medarbetare och företag är en förutsättning för Sveriges välstånd“. (https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utredningar/Rapporter-fran-riksdagen/Utbildningsutkottets-offentli_H10WRFR12/?html=true#page_108)

Det är till såna behov som en yrkes-hierarki måste existera i samhället (vilket inte är samma sak som att det behövs kunskaper och färdigheter för att försörja alla människor med allt de behöver).

Obehaget med Pisa-resultaten förråder, vilken innebörd utbildning och uppfostran har i en modern kulturnation. Svenska elever är inget mindre än en nationell resurs, som ska vara utrustad med kunskaper och färdigheter för att garantera Sverige framgångar i konkurrensen om rikedom i världen.

5.

Det är skolan som ska klara av uppgiften att sortera ungdomarna så att de har olika „kompetenser“ när de gått ut skolan. Planen är inte, att alla människor ska studera vid universitet, utan „…att satsningar ska göras från förskolan och genom hela grundskolan, för att förbereda elever antingen för högre studier eller att bli en kunnig arbetskraft för att möta kraven på marknaden.“(Aftonbladet 3.12.14)

En selektion måste alltså ske innan arbetsmarknaden ska placera de arbetssökande vid „rätt“ arbetsplats. Det betyder att skoleleverna ska få olika mängder kunskap och det fungerar efter rättvisans jämlikhetsprincip: den som behöver längre tid att lära sig något, får mindre tid över att lära sig; den som inte klarar av undervisningen på den tid som är fastlagd, får mindre undervisning. Och undervisningen leder till prov, som är upplagda så att en viss kvot av eleverna klarar sig mindre bra eller inte alls, och de blir uteslutna från högre bildning. Skolundervisningen fungerar alltså som selektionshjälp till arbetsmarknadens olika behov av arbetskrafter.

Att skolan konsekvent skiljer på „bra“ och „dåliga“ prestationer, resulterar i en framgångsrik elit och ett stort antal „svaga“ elever, som är har sämre chanser för resten av sina liv. Om det sen i denna bästa av världar alltid finns en icke obeaktlig procentsats i befolkningen som lever i utanförskap, så ska det inte uppfattas som kritik mot en sådan värld.

Men att arbetsgivarna ska ha möjligheten att ta för sig efter behov på arbetsmarknaden, det ska skolutbildningen garantera. Man kan även uttrycka det så: Att de som gått ur skolan ska ha chansen att prestera maximala färdigheter och hitta sin plats i yrkesvärlden, det måste garanteras – så bokstaveras human resurs på människovänligt sätt.

6.

Dessutom får man inte glömma, att skolsystemet även har uppgiften att forma ordentliga medborgare. Folkbildningen ska inte förväxlas med ett bildat folk, men folket ska kunna hantera blanketter och valsedlar och kunna läsa tidningen, annars saknar det förankring i samhällets värdegemenskap och då vet folk inte var den personliga friheten slutar och att staten är den enda som får använda våld. Så mycket kompetens måste alltså krävas av folk. Och just när det gäller den „andliga fattigdomen“ bland landets ungdomar, får landets politiska ledare problem med PISA -mätningens resultat: inte bara nationens anseende i världen blir deficitär, utan också att det finns så många migrant-ungdomar, vars „naturliga“ lojalitet nog inte är pålitlig.